Nazismens ideologi

av Tinet Elmgren
För Claes Barlind, Nösnäsgymnasiet, Stenungsund 1998

I stället för att avfärda nazismen som ett verk av idioter, är det sundare att undersöka dess grunder närmare, och lära sig förstå den (efter mottot "känn din fiende"). Genom att bli bekant med och resonera kring nazismens ideologi kan man lättare motarbeta liknande tendenser i sin egen verklighet.

Tre viktiga drag i den nazistiska ideologin var rastänkandet, führerprincipen och dyrkan av våldet.

Rastänkandet har funnits sedan äldsta tider, som ursäkt för att göra vissa folkgrupper politiskt beroende av andra folk, eftersom dessa andra skulle ha en "medfödd överlägsenhet". Denna teori har dock inte kunnat bekräftas av vetenskapen, trots många och ivriga försök. (Till exempel mätning av hjärnvolymen - men när man kom fram till att inuiterna har den överlägset största hjärnvolymen förkastade man av någon anledning den teorin.) Psykologiska förklaringar till att något sådant som rastänkande existerar kan vara den fruktan som det "främmande" väcker hos många människor, och en stark inverkan av vad socialpsykologer kallar "vi-känsla".

Det moderna rastänkandet anses härstamma från rasteoretikern J. A. de Gobineau (1816-1882). De Gobineau hävdade att allt stort och värdefullt i det mänskliga livet hade skapats av en enda ras, vars utgreningar hade tagit ledningen i alla delar av världen. Denna ras var alltså den ariska. Arierna antogs härstamma från de västra bergländerna i Asien, medan den "svarta rasen" skall ha uppstått i Afrika och den "gula" i Amerika. Arierna sades omfatta perser, greker, romare och de flesta folken i norra och västra Europa. De, påstod de Gobineau, hade en medfödd böjelse för liberalism och en "konstruktiv imperialism", medan den svarta rasen kännetecknades av anarkistiska och den gula av kommunistiska böjelser.

Man kan nu fundera över huruvida ovan nämnda påståenden är sanna. Hur kan de Gobineau ha definierat "allt stort och värdefullt i det mänskliga livet" för att det skulle ha passat in i hans tes? Eftersom han räknade med perser, greker och romare som arier, kan hans definition ha inbegripit stora filosofiska och naturvetenskapliga kunskaper samt förmågan att erövra och hålla samman stora riken. Men da skulle det kinesiska kejsarriket vara ett utmärkt motexempel. Det faktum att de enligt rastänkandet tillhör en underlägsen ras förhindrade inte kineserna att utveckla en sannerlig högkultur, komplett med en chauvinistisk ideologi om "mittens rike". Och påståendet att den ariska, svarta och gula rasen skall ha uppstått på skilda kontinenter har, som bekant, befunnits felaktig; alla människor härstammar i själva verket från ett "urhem" i de östafrikanska savannerna. Vidare är de Gobineaus försök att förknippa raser med politiska askadningar rätt så suspekt. Eftersom det har funnits och finns talrika anmärkningsvärda monarkier på den afrikanska kontinenten, kan man dra den slutsatsen att tillskrivandet av anarkistiska böjelser endast är ett försök att svartmåla "primitivare" folkslag. Likaså är förmodligen fallet med den "gula" rasen. De kommunistiska böjelserna kan mycket väl stämma in på t ex Irokesindianernas samhällen, men väl föga på det japanska kejsardömet. Och var var liberalismen i det medeltida Europas med järnhand av kyrkan styrda värld?

Trots dessa egendomligheter adopterade nazisterna med entusiasm rastänkandet, och lät - som Himmler i sitt tal inför SS-ledare i Polen 1943 - med begeistring ropen skalla om hur en SS-man måste vara ärlig, hederlig, trofast och kamratlig gentemot alla som är av hans blod, men inför ryssar, tjecker eller motsvarande underlägsna raser skall han vara totalt likgiltig.

Führerprincipen är ett tankesätt som är utomordentligt praktiskt för politiska ledare, för vilka den personliga vinningen är viktigare än folkets väl. Principen går ut på att förhindra all sorts demokrati i samhället. Endast en utvald elit skall ha förmågan att styra och bestämma över en nation. I det slår man an på "människans instinktiva vilja att följa en ledare". Pa det viset lyckades nazismen misstänkliggöra förnuftet och upphöja den blinda hängivenheten till medborgarens adelsmärke. Parlamentariska församlingar ansågs vara prov på mänsklighetens värsta förfall. Och sa kunde man enkelt och behändigt döva eventuell kritik, för vad skall en liten människa bry sin hjärna för? Der Führer denkt ja für uns.

Men det betyder ju att några få personer skulle få bära ansvaret för hela folket. Om dessa få individer skulle vara kapabla till det, vad skulle da hindra resten av människorna från att kunna klara av denna uppgift? Den nazistiska ideologin menar dock att endast "hjältar" (d.v.s. de bästa av de bästa) är "kallade" (i praktiken utsedda av högre ledare) att bli ledare. Detta var alltså en åskådning, där människor kunde sorteras efter värde: från hjälten högst upp till parasiten längst ner. Det är ju klart att människor är olika bra på olika saker - en del är bra på att leda, medan andra är bra på att mura kakelugnar till exempel. Men det betyder ju ända inte att de som är bra på en sak är förmer än de som är bra på annat. Sa kan man ju säga emot att det är en mycket viktigare uppgift att leda folket än att mura kakelugnar. Men om det inte fanns någon som murade kakelugnar, skulle ledarna frysa och förlora en del av sin lust och förmåga att leda.

Redan Nietzsche och Sorel ansåg att man uträttade mer genom att tillgripa vald än genom att tillämpa de tidsödande parlamentariska metoder som demokratin kräver. Nazisterna höll med om detta, och få politiska riktningar har sa konsekvent och hänsynslöst använt våldsmetoder som de. De motiverade dock alltid våldshandlingarna genom att, liksom Sorel, proklamera att den fria, förnuftsmässiga provningen av olika handlingsmotiv är ett uttryck för slapphet och kraftlöshet, och att våldshandlingar mot oliktänkande är ett kraftfullt utslag av den sunda tyska folkkaraktären.

Vald som politisk metod är dock destruktivt. Regerar man med vald, regerar man med rädsla, och rädsla föder hat, som för sin del bara föder mera vald. För att en stat skall fungera, måste dess folk stödja ledningen. Annars kommer den inte att bestå länge till. (Den här punkten är högst intressant också i vara dagar, syftande på NATO:s aktioner i Jugoslavien. NATO tröttnade på "tidsödande parlamentariska metoder" och beslöt sig för att mörda lite Serber istället. Men vem som helst kan ju första att Serberna inte ger sig för det, utan försvarar sig naturligtvis, som vilken som helst stat med ryggrad (och mäktiga allierade) skulle göra i dess ställe. Man börjar sa smått känna sig lite olustig över att ett av de viktigaste maktorganen uppför sig som dagisbarn: "om du inte gör som jag vill slår jag dig". Man har ju själv fatt lära sig att vuxna människor skall klara av att lösa sina problem genom att förhandla förnuftigt med varandra.)

Som man alltså märker, kan det vara nyttigt att hålla nazismens principer i minnet, eftersom ett slagkraftigt argument mot människor som omedvetet handlar efter dessa är "det tyckte nazisterna också".

Tillbaka